Larix sibirica
, lärk, cirkumpolärt skogsträd, räknas som inhemskt i Sverige efter sin naturliga förekomst, tillsammans med bl.a. gran och ekblandskog i den s.k. “Kaledoniska skogen” vid istidens slut.
Acer platanoides
, lönn, relikt upp till Skuleskogen, numera spontan i särskilt gårdsnära och varma lägen runt hela Bottniska viken.
Salix sp
, sälgart, allmän.
Salix fragilis bullata
, bollpil, zon VI. Lättförökad.
Prunus padus “Colorata”,
blodhägg, zon VII. Vinröda blommor och mörkröda blad, sport av vanlig hägg. Hägg syns i Sverige bli särskilt växtlig i vårt område.
Pinus cembra
, brödtall. Spontan i Indal. Räknas till de s.k. Huldreväxterna, i Sverige rikligast i mellannorrland och med släktskap i Sibirien och det kontinentala Norge.
Spiraea arguta
, brudspirea, zon VI, allmän i trädgårdar.
Spiraea chamaedry folia
, kvastspirea, zon VII, rel. Allmän.
Cotoneaster lucidus
, häckoxbär, zon VII, vanlig trädgårdsväxt från Sibirien, Mongoliet. Numera på spridning i naturen t.ex. Ön i Loning och Norra berget i Sundsvall och liknande lokaler.
Quercus robur
, ek, zon V. Numera spontan upp till och med Örnsköldsvik, i Indal till exempel nedom hembygdsgården i Skällsta och i Loning. Fordom, strax efter istiden, spridd i den så kallade Kaledoniska skogen upp i nuvarande fjällbjörkskogen. Funnen fröspridd upp på Helagsfjället och Åreskutan. Vid plantering, beakta ekens vida proviniensamplitud.
Syringa sp
, syrén, zon VI. Vanlig syren från sydosteuropa, bäst på väldränerad, varm, kalkrik lerjord.
Prunus spinosa
, slån, zon v, vild till mellersta Uppland.
Prunus cerasifera
, körsbärsplommon eller myrobalan, zon IV, med tidig blomning och små, oftast goda plommon.
Prunus insititia
, krikon, grundstam för bland annat persikor och plommon. En godare form är mirabell.
Prunus avium
, sötkörsbär, zon IV, för sin blomning och söta frukt älskat träd för öppna ängar och vägkanter på god kalkrik jord. Från Kaukasus upp till oss i Norden och Indal. Parkens träd är självspridda på Loning.
Prunus cerasus
, surkörsbär, zon VII, god och användbar i hushållet, speciellt vanlig runt gårdar i Dalarna och Hälsingland. Från Lars Holmströms trädgård i Östloning.
Prunus sargentii
, bergskörsbär, zon V, från berg i Japan, för sin skönhet och härdighet vida spridd. Spontan i Örnsköldsvik.
Corylus avellana
, hassel, zon V, nordligast på Balberget i Bjurholm. Fordom, under den så kallade postglaciala värmetiden allmänt växande upp över mellannorrland. Sedemera tillbakaträngd, nu åter på spridning i Indal (Loning) och Medelpads kustland.
Philadelphus coronarius
“Finn”
, doftschersmin,zon V, för sin väldoft älskad, klassisk trädgårdsbuske.
Philadelphus lewisii
"Waterton”
, norrlandschersmin, zon VI, härdigare, svag doft.
Juglans mandshurica
, zon manchurisk valnöt zon V, självsådd på Loning och i Örnsköldsvik efter träd insamlat i Japan av Rune Bengtsson, Alnarp. Odlat i Malmbergets arboretum zon VIII.
Ribes alpinum
, måbär, zon VII. I parken odlas förutom häckformen “Schmidt” även det vanlig, vilda måbäret. Tillhör “Huldreväxterna” med förekomst inom Sveriges mellanboreala naturregion, nordligast på Holmöarnas Ängesön och nyligen funnen på Bjuröklubb! I Indals rikaste marker vad avser lokalklimat och jordmån.
Ribes uva-crispa
, krusbär, zon VII, lokalformer kvarstående och förvildade på näringsrik, torr och varm mark runt Bottniska viken.
Ribes nigrum
, svarta vinbär, zon VII, tyvärr känslig för vinbärsgallkvalster som ödelägger fruktsättningen.
Malus sylvestris
, vildäpple
, numera upp till mellannorrlands kustområde, Sundsvall.
Malus domestica
, apel, zon VII. I parken har samlats några av de äldsta, ännu levande äppelträd i Indal som förmodas ha planterats redan på kyrkoherde Lars Bergströms tid det vill säga före 1888. Ett av de säkrast äldsta (och största) är ett träd hos Mats Hjortsberg i Skällsta som ännu friskt mäter en meter i diameter och är mer än 120 år gammalt (år 2000).
Malus toringo
, rönnbärsapel, zon VI, Något tornigt, rikt blommande, paradisapel.
Pyrus sylvestris
, vildpäron, zon IV, rotskott från träd planterade mot sydväggen på Stige skola. Skall ympas med “ädla sorter”!
Rubus odoratus
, rosenhallon, zon V.
Rubus nessensis
, skogsbjörnbär, naturlig upp till södra Dalarna, förvildad på Loning.
Abies lasiocarpa
, berggran. Planterad bland annat i Skällsta och självföryngrande.
Picea omorika
, serbgran, fröplanta från Arboretum Mustila. Tertiärrelikt från ett begränsat område på Balkan. Räknas som släktets, ur parksynpunkt, värdefullaste art.
Chamaecyparis lawsoniana
? ädelcypress, zon II (III). Inhandlad på Plantagen.
Rosa “Nevada”
, zon VI. “Knappast någon annan ros kan mäta sig med “Nevada” beträffande blomrikedomen” Blommar in i november.
Rosa “Stanwell Perpetual“
, zon VI, låg, länge blommande buskros, “Top five”.
Rosa pimpinellifolia “Frülingsduft”
, hög buskros, zon V. Den ljuvligaste buskros som hittills inte gått bra i parken.
Rosa francofurtana “Agatha”
,spridd i Indalsbyggden, lättodlad, mångformig, blomrik och väldoftande.
Sambucus nigra
, äkta fläder, med vita blommor i platt kvast och svarta bär, skild från den vanliga druvflädern som har gulvita blommor i flock och röda bär.
Fraxinus excelsior
, ask, spontan i Indal och Medelpads kustområde upp till Örnsköldsvik.
Fagus silvatica
, bok. Bra provenienser föryngrar sig i Sundsvall, Alnön, Merlo samt till exempel på Drafle, Hemsön.
Tilia cordata
, skogslind. Funnen nordligast på Långnäsruten i Nätra socken. Många förekomster i de klimatiskt och edafiskt mest gynnade lägena i sydöstra Medelpad. Rikligast i Tvärberget mot Stödesjön och i Östanskär från Lagmansören till Bottnarna i Indals socken. Här liksom i Norra berget självföryngrar sig linden numera.
Ulmus glabra
, alm. Sen länge känd från Järkvissle som enligt viss källa kan vara en reliktlokal från efterismötet mellan den västliga Ulmus glabra ssp montana och den sydliga Ulmus glabra ssp glabra varvid den livskraftigare hybriden Ulmus glabra ssp scabra uppstått.
Chaenomeles japonica
, rosenkvitten, zon IV, liten, tornig äppelbuske. Rikligt blommande med sent mognande äppelfrukter, attraktiva i hushållet.
Viburnum lantana
, parkolvon, grundstam till luktolvon, (som här har dött). Självsår sig i goda berg, typ Norra berget.
Viburnum opulus
, skogsolvon, zon VII, kalkgynnad, lövrika, oftast fuktiga miljöer. Växtgeografiskt och klimatiskt tillhör skogsolvon naturregionen närmast norr om lönnregionen.